Rickards

Engelbrektsupprore

Engelbrektsupproret var ett medeltida uppror i Sverige, som varade 1434–1436. Upproret riktade sig emot Erik av Pommern som var kung över Kalmarunionen, och leddes av Engelbrekt Engelbrektsson.

 

Upproret, med centrum i Dalarna och Bergslagen, spred sig över hela Svealand och Götaland. Upproret ledde till att Engelbrekt valdes till rikshövitsman (chef för det den svenska armén) kung Eriks avsatter och det inledde Kalmarunionens upplösning.

 

Orsak

Både bönder och stormän var missnöjda med Erik av Pommern och Kalmarunionen. Erik ville minska tyskarnas makt och förklarade Hansan krig. Hansan svarade med handelsbojkott, vilket gjorde det omöjligt för de svenska bergsmännen att sälja sin järn och sin koppar.

De kunde inte heller köpa det livsviktiga saltet. Dessutom ville Eriks fogdar hela tiden ha mer skatt från bönder och bergsmän. Detta la grunden för ett uppror.

 

Vad hände?

Mest hatad var fogden över Dalarna, Västmanland och Jämtland. Han hette Jösse Eriksson och var extra grym. Han tog nästan allt ifrån bönder och behandlade de som inte lydde med hemska straff. Engelbrekt åkte till kung Erik och bad honom avskeda Jösse, men det ville inte kungen. Då samlade Engelbrekt ihop en armé av bönder och bergsmän och gjorde uppror mot fogdarnas borgar runt om i Sverige. Många borgar intogs eller brändes ner.

 

1435 blev Engelbrekt mördad (av någon som hette Magnus Bengtsson) och upproret gjorde paus. Så småningom blev även riddare i Danmark trötta på Erik som valde att avgå som kung. Först i Sverige och Danmark, sen i Norge. Han valde att behålla Gotland och levde sedan som sjörövare i Östersjön.