Rickards

Margareta

Norge och Danmark

Margareta föddes 1353 och blev så småningom drottning i hela Norden. Hon blev först drottning i Danmark och Norge när hennes man dog. Kvinnor brukade inte få bestämma, men hon hade visat sig duktig när hennes man levde. Hon skulle bara bestämma tills hennes son blev tillräckligt gammal, men när han dog så valdes hon av stormännen att fortsätta som drottning.

Sverige och Finland

I Sverige hade man valt tysken Albrekt av Mecklenburg till kung, men han tog ut för mycket skatter så svenskarna blev sura. De svenska riddarna och bönderna bad Margareta att jaga iväg Albrekt. Efter flera års krig vann Margareta och Albrekt sattes i fängelse på Lindholmens slott utanför Svedala i Skåne.

Drottning i hela Norden

Nu blev Margareta drottning över hela Norden. Sverige, Danmark och Norge tillsammans med Finland som var en del av Sverige och Island som tillhörde Danmark.

Kalmarunionen

Margareta hade inga barn och ville inte gifta om sig. Hon bestämde att hennes systers barnbarn skulle få ärva tronen efter henne när hon dog. Den blivande kungen var från Tyskland men hon gav honom det svenska namnet Erik för att svenskarna skulle gå med på att ha honom som kung.

1397 samlades svenska och danska stormän i Kalmar för att komma överens om olika saker.
De bestämde bland annat att det skulle vara fred mellan de nordiska länderna och att de skulle hjälpa varandra om det blev krig. Eftersom de bestämde detta i Kalmar brukar den kallas för Kalmarunionen.

Margareta ville vara en rättvis drottning och tyckte att alla skulle betala skatt. Tidigare hade man som riddare och storman sluppit betala skatt. Detta var inte populärt hos dessa grupper, men det brydde hon sig inte om!

Margareta dog av pesten

När Margareta dog hade det varit fred i 15 år. På den här tiden var det en väldigt lång tid av fred. Erik blev då kung och snart blev han illa omtyckt i Sverige. Han var från Tyskland och Danmark och anställde mycket soldater och fogdar därifrån. 

Erik av Pommern och de svenska bönderna

I Danmark och Norge hade bönderna det svårt. De fick arbeta för stormännen, nästan som slavar. I Sverige var det tradition att bönderna var fria och hade sin egen mark. Erik ville ha lika mycket makt över de svenska bönderna. De gillade därför inte Erik. De kallad honom för Erik av Pommern för att påminna alla om att han inte var svensk. Snart skulle de även göra uppror mot kungen!